Jag har nu nått mitt mål i Sverige. 89,1 mil längs ostkusten avviker inte ens en mil från de uppskattade 90 milen.

Jörgen har just cyklat vidare mot Malmö efter en god och näringsrik falafeltallrik här i Trelleborg. Vi har också sett Trelleborgen, alltså den borg som staden fått sitt namn från och som upptäcktes och rekonstruerades för bara några år sedan.

Det var väl förövrigt i rättan tid som vi skiljdes åt. Vi har inte många gemensamma intressen (förutom cyklingen förstås), men det är ju alltid trevligt med sällskap. Inte minst för att dela mat- och boendekostnaden.

Innan vi skiljdes åt lyckades Jörgen och jag hitta en billig och bra herrfrisör, så nu slipper vi tänka på frisyren resten av våra resor. Salongens 60-talsinredning var intakt, liksom frisören, vars pappa eller farbror grundade salongen på 30-talet. Leta upp Salong Göran när ni är i Trelleborg!

I natt tar jag färjan till Rostock, och därifrån ska jag cykla genom forna Östtyskland till Berlin. På många sätt känns det som att det är först nu som det riktiga äventyret börjar. Jag ska vara ute i åtta veckor och det har inte ens gått två.

Fläkten från kontinenten märks inte bara på de palmer som Trelleborg har placerat ut längs gatorna för att det ska kännas kontinentalt. Jag har också råkat träffa några andra cykelsemestrare – ett par holländare och ett par danskar – utanför TT Lines terminal. Och det hör sannerligen inte till vanligheterna att stöta på cykelsemestrare i Sverige, enligt min erfarenhet! Holländarna kom förövrigt fram till mig för att det trodde att jag var holländare. Mina framväskor heter nämligen Agu – ett holländskt märke.

Samtidigt som jag är laddad för att rulla ut på kontinenten kan jag inte låta bli att tänka: Ostkusten från Stockholm till Trelleborg – räcker inte det? Jag låter givetvis bli att fundera på svaret.