| Ännu en mardrömsetapp,
som startade 6.45 efter en halvt sömnlös natt
på färjans golv. I dag har jag via elaka
omvägar lyckats ta mig från Rostock över
Güstrow och Krakow am See till den lilla staden
Röbel vid den bland turister populära sjön
Müritz strand. Om den regniga etappen Västervik
– Oskarshamn var det första eldprovet så
var det här det andra.
Vädret var det inget fel på – halvklart
till solsken. Det var de cykelvägar som jag planerat
in etappen på i cykelkartan från Bielefelder
Radkarten som det var STORA fel på. Jag hade nog
inte riktigt fattat att de cykelvägar som kartan
rekommenderar allra varmast förstås är
småvägar, med allt vad det innebär.
Inte bara är dessa av sämre kvalitet –
de är också sämre skyltade och jag villade
bort mig ungefär fem gånger och var tvungen
att vända efter några kilometer.
Det största felet var dock att de så kallade
”gut befahrbare Feld- und Waldwege” inte på
minsta sätt var väl farbara. Faktum är
att de faktiskt inte ens var enbart farbara. Jag var
tvungen att leda cykeln – i nedförsbacke!
Anledningen var det lager av sand som ”vägarna”
försetts med i syfte att hindra dem från
att bli leriga. Som om sand vore så mycket bättre
att gräva ner däcken i. Gång på
gång var jag en hårsmån från
att kastas ner i någon vattenpöl, men som
genom ett under klarade jag mig. Så gjorde också
min cykel, vilket känns fullständigt otroligt
med tanke på hur den bokstavligen kastades mellan
hårda stenar kilometer efter kilometer. Jag kan
med andra ord konstatera att kvalitet har flera namn,
och jag älskar dem alla: Schwalbe (däck &
slang), CyclePro (cykel) och Abus & Agu (väskor).
Det ofattbara med dessa helvetesvägar – framkomliga
(och säkert roliga då) enbart med mtb utan
packning – var att de regionala cykellederna gick
längs dem. Till exempel Berlin – Köpenhamn
Radweg, som skyltas med tydliga skyltar och glassiga
informationstavlor. Men ingen – och jag menar verkligen
INGEN – normal person skulle kunna cykla på
dessa vägar ens en kortare sträcka utan att
svära sig förbannad.
Nu ska man ju inte stressa fram på en cykelsemester.
Utan tidsgräns hade jag väl kunnat ta det
lugnt och nöjt mig med några kilometer på
dessa skogsvägar denna första dag i Tyskland.
Men det råkar vara så att Andreas, som jag
ska bo hos i Berlin, är bortrest och räknar
med att jag kommer och matar hans katt i morgon kväll,
eftersom jag hade sagt att jag kommer då. Alltså
var jag väldigt mån om att komma halva vägen
till Berlin i dag.
Det gjorde jag också. Flera timmar försenad
rullade jag in i Röbel, där jag bestämde
mig för att campa. Med ”försenad”
menar jag jämfört med om jag hade tagit vanliga
vägar, vilket jag uteslutande tänker göra
i morgon. (Det var lite svårt att lägga om
dagens tur till större vägar när man
befann sig mitt inne i snårskogen eller ute på
ett fält.) Tyvärr tänker jag nu försöka
undvika kartans heldragna linjer, som betyder i princip
bilfritt, eftersom fler bilar garanterar en viss vägstandard.
Nåväl: Lön för mödan. Campingen
är bra och billig. Nere på kontinenten betalar
man för tältet (och eventuella andra tillbehör)
och sedan per person, vilket inte missgynnar ensamcampare
på samma sätt som vårt svenska skitsystem
(ursäkta, men jag är lite irriterad i dag).
Det innebär att jag bor för sju euro, strax
intill vattenbrynet.
Intill mig bor de två schweiziska cykelturisterna
Martina och Rafail. De bjöd över mig på
barbeque, så vi har grillat champinjoner, paprika
och andra grönsaker och druckit en flaska rödvin.
Vi fick hålla till under ett träd, eftersom
min trogna följeslagare regnet har gjort besök
även denna kväll. Det var en trevlig kväll,
framförallt som vi kunde svära tillsammans
över de djävulska Feld- und Waldwege.
Martina och Rafail cyklar från Dresden till Rügen,
men Rafail har tidigare varit ute hela nio (!) månader,
då han cyklade och campade i USA.
Det är så trevlig stämning här
jämfört med svenska campingplatser. På
väg till toaletterna började jag prata med
en kille som också han cyklar mot Rügen (varifrån
jag alltså kommer i dag, ungefär).
Klockan är inte ens 22, men den dåliga sömnen
på färjan, dagens extrema ansträngningar
och skvätten vin gör att jag kommer att somna
på tre sekunder när jag nu går och
lägger mig.
|
