Väder: 22
°C sol Distans: 71
km Tid: 3:20 h
(8.45 - 13.15) Medelhastighet:
21,2 km/h Boende: 0 kr
(vän)
1590 km
I dag var det i princip
bara att rulla, dels på de sköna vägarna,
dels på det glada humöret jag var
ju på väg till Prag!
Jag fortsatte på väg 9 över Libechov
och Melnik. Båda dessa städer har ett slott
eller en borg, jag vet inte vilket eftersom jag inte
brydde mig om att göra ett besök. I stället
ringde jag min tjeckiska kompis Libor om att det inte
var många timmar kvar nu till min ankomst. Vi
bestämde att vi skulle ses på Námestí
Míru (Fredsplatsen), som ligger i närheten
av hans lägenhet.
Utanför Libeznice ropade en kvinna på cykel
till mig över vägen: Vart är du
på väg? Jag blev glad av du-tilltalet
och svarade: Till Prag! Sen sa hon nåt
som jag inte förstod och cyklade vidare. Jag hoppades
att det inte var: Jaha, då ska du veta att
vägen är avstängd och att du måste
åka över Mladá Boleslav i stället.
Att rulla in i Prag var inte helt okomplicerat, men
det gick faktiskt utan problem, trots en del avstängningar.
Vilken känsla att rulla ända in till Námestí
Míru. Där dök Libor snart upp, och
jag har nu installerat mig i hans lägenhet.
Här ska jag stanna i några dagar, vi får
se hur många. Sedan fortsätter vi tillsammans
några dagar till en sommarstuga på landsbygden
där vi nog också stannar ett tag.
Jag har nu inte bara flugit och åkt tåg
till Prag, utan även cyklat. Det känns fantastiskt.
Så
har jag cyklat till det gyllene Prag!
Både
i Tyskland och Tjeckien är det vanligt med
kors och liknande minnesmärken längs vägarna,
över folk som dött trafikdöden. Vägarna
blir på detta sätt veritabla kyrkogårdar.
Bilisterna blåser förstås bara
förbi dessa kors utan att se dem, men som cyklist
konfronteras man ständigt med dem. Efter ett
tag slutar man titta, men jag blev särskilt
berörd av det lilla träkorset på
bilden, med texten: Cyklisten Uti Kunath. 24/11
1975 – 28/7 1991.