Det här var nog den bergigaste etappen hittills – till och med bergigare än på väg in i Tjeckien. I dag passerade jag nämligen gränsen till Tyskland (ett stenkast från Österrike) och topparna runtomkring mig passerade flera gånger tusenmetersstrecket.

Vad härligt att cykla och på så sätt verkligen få känna, inte bara läsa sig till, hur Böhmen är inringat av berg och på så sätt alltid varit ett attraktivt område att regera. Denna känsla tog sig konkreta uttryck i hastigheten, som ömsom var 10 km/h, ömsom 50. I en backe kom jag upp i hela 64 km/h, vilket är rekord på denna resa hittills.

Före Prachatice passerade jag många små vackra byar. Hade jag inte velat ta mig ända till Passau i dag hade jag åkt in på småvägarna genom dem. Men ännu en natt på en camping liknande gårdagens lockade inte.

I stället bor jag nu på en camping i centrala Passau. Vilken skillnad mot alla andra campingar hittills – här bor det bara cykelsemestrare! Och vilken idyll staden är! Lägg till detta att den sista biten in till staden bestod av kilometerlånga utförsbackar och känslan av att ha nått cyklisternas paradis är påtaglig.

Jag har satt upp mitt tält längst ut på den rätt fulla strandremsan intill vad jag tror är två bögar i 40-årsåldern. Efter att ha ätit en pizza och druckit en mörk och rätt vattning Weißbier har jag vandrat runt i ett kvällsvarmt och söndagslugnt Passau.

I morgon startar nästa ”guidade” rutt – den som följer Donau (den som följde Spree var den första guidade rutten). Donau Radweg har rykte om sig att vara vackrast i Europa – och populärast. Upp till bevis! Även om det inte kommer att vara svårt att slå det jag varit med om hittills vad gäller de positiva upplevelserna.