| Äntligen börjar
temperaturen stiga så att man känner att
det är sommar. Det var 20 grader i tältet
när jag lade mig i går kväll –
kröp i sovsäcken först när jag vaknade
vid midnatt. Jag vet att jag har varit rätt negativ
om många saker på den här resan, men
jag vill verkligen understryka att det är underbart
att bo i tält, när det inte regnar och är
kallt. Att vakna mitt i natten, slå en drill och
fortfarande vara så sömning att man somnar
direkt i den varma sovsäcken i det svala tältet...
Bättre sömn finns inte.
Även dagen i dag har varit varm. För varm,
skulle man nästan kunna säga, för just
som jag cyklade på den mest ödelagda flodbanken
slog ett åskväder till. Regnet vräkte
ner, och blixtarna var inte ens hundra meter ifrån
mig. Jag var livrädd men cyklade på till
närmsta hus, där jag tog betäckning under
taket till någon redskapsbod. Jag öppnade
en olåst grind i staketet för att komma dit,
ägarna misstyckte säkert inte med tanke på
omständigheterna. Under ungefär en kvart hoppades
jag att inte det korrugerade ståltaket (tillsammans
med mig och min cykel) skulle fungera som åskledare,
men det gick bra. Jag rullade ut medan det fortfarande
småregnade – jag var ju ändå redan
så blöt.
I övrigt har jag tagit det rätt lugnt i dag,
eftersom jag visste att jag inte skulle träffa
min bekant i Wien förrän i 19-tiden. Därför
stannade jag ett par timmar i Tulln, en av de vackra
småstäder som jag passerade. Och under ett
toabesök där hade det kunnat gå riktigt
illa. Jag lade av mig styrstångsväskan i
fönsternischen inne på den offentliga toaletten.
När jag gick ut igen tänkte jag inte på
att det var något jag saknade, utan stod och tvättade
händerna i godan ro utanför själva toaletten
när en ung kille i tanktop kom fram till mig och
frågade om det var min väska. Där fanns
alla mina pengar, passet, kameran, mobilen, palmen,
flygbiljetten hem...
Strax före Greifenstein stannade jag vid en badplats.
Nej, i själva Donau rekommenderas det väl
inte direkt att bada. Jag tror till och med att det
är förbjudet pga strömmar, kraftverk
och föroreningar. Men det här var en avledd
liten vattensamling som skiljdes från floden genom
en avlång halvö. Att ta sig ett dopp var
underbart eftersom dagen var ganska kvav.
Tillbaka till åskvädret. När det började
klarna och jag gav mig ut i småregnet igen träffade
jag en äldre man som cyklat om mig medan jag fortfarande
gömde mig för regnet. Han guidade mig in mot
Wien (inte för att det hade varit några problem,
men jag tackade inte nej till hjälpen), samtidigt
som han berättade att han aldrig skulle lyssna
på Tjajkovskij när han cyklade – det
är för aggressivt.
Framme i Wien, som verkade enkelt att orientera sig
i, ringde jag min bekant, som sa vilken tunnelbanelinje
jag skulle ta till honom. Varför får man
inte ta cykeln på tunnelbanan i Stockholm? Tjugo
minuter senare träffade jag honom utanför
hans port.
***
Jag har nu bjudit min värd på
middag på restaurang som tack för att jag
får bo hos honom några dagar. Framtiden
för denna cykelsemester ser ljus ut. Jag har nämligen
ringt min vän Stefan i Kraków och kommer
att cykla dit för att bo hos honom ett tag. På
så sätt har jag mer att göra fram tills
flyget går hem från Budapest den 25 augusti,
än om jag hade cyklat till Budapest direkt. Exakt
hur jag ska ta mig till Kraków vet jag inte,
dvs vilken väg, men det har jag gott om tid på
mig att fundera på medan jag är här
i Wien. Nu ska jag ägna några dagar åt
att utforska en stad där jag aldrig varit förut.
|
