I morse tog jag U-bahn till ändstationen Kagran i norra Wien och hittade direkt in på den landsväg jag skulle följa norrut mot den Tjeckiska gränsen. Jag har nämligen bestämt mig för att korsa Tjeckiens östra del, som kallas Mähren, på min väg till Kraków. På grund av den massiva trafiken vek jag vid Gänserndorf av på en mindre väg, som också var en genväg.

Men framförallt cyklade jag fort för att kunna passera gränsen till Tjeckien innan det började kurra alltför mycket i magen. Min reskassa klarar nämligen inte av flera glada dagar i Österrike, och jag vet ju att skillnaden i priser är så stor mellan de två grannländerna.

Lagom till lunch passerade jag så gränsen vid Reinthal. Cyklade på ett tag för att undvika turistfällorna, och slog mig sedan ner på en uteservering strax efter Breclav. Aldrig har en rejäl portion omelett med kumminkryddad potatis och sallad smakat så gott. Tillsammans med en flaska mineralvatten och dricks gick det loss på 15 kronor.

Servitrisen var av den där bastanta och gemytliga typen, i en sån där ålder som man inte frågar om. När hon hörde att jag var från Sverige berättade hon att hon varit i Malmö en gång i samband med ett tågbyte när hon skulle till Oslo och delta i en roddtävling. Det visade sig att det landslag hon hade varit med i hade vunnit europamästerskapen i rodd fyra gånger! Sedan berömde hon mig för min tjeckiska – hon hade trott att jag var polack: ”Det går förstås att höra att ni inte är tjeck, men ordföljden behärskar ni perfekt.” Ah, slovosled máte perfektne.

Strax efter maten gjorde jag paus i Lednice och gick runt och tittade på slottet som ligger där. Att tälta på campingen i Lednice kändes dock lite väl tidigt – klockan var bara 16. Så jag cyklade vidare och rullade in i ett vackert Jezov som badade i kvällssol klockan 19.30.

Här har jag nu tillbringat en trevlig kväll med de två slovakerna Slavomír och Martina. Slavomír är journalist och skriver om deras cykelsemester här, där även jag figurerar i text och bild! Vi bor på tältplatsen i Jezov.

Jag kan verkligen rekommendera att turista i södra Mähren, dvs sydöstra Tjeckien. Landskapet är lika pittoreskt som Österlen, fast med majs- och vinodlingar i stället för jordgubbar. Bilden på nästa sida hör till denna dags vackra cykling.

Slutligen ett litet orosmoln: Min vänstra akillesbursit fick liv igen i Wien, en irriterande liten skada som hängt med sedan skidåkning i för stora kängor i Lumpen för, hm, snart tio år sen. Problemet är att jag har promenerat för mycket i de skor som faktiskt är till för att cykla i. Dvs de kallas hybridskor och går att gå i, men med sin hårda sula är de förstås inga ideala promenadskor. Hur som helst tog jag totalt tre kortisontabletter och besvären försvann. I morgon ska jag ta en kortare tur, till Rusava. Slavomír och Martina har tipsat mig om sevärdheter på vägen.