KarlsPlanet.com: Central Europe by bike 2002 - a travelogue
Start: Stockholm
Dag 1: Nyköping
Dag 2: Söderköping
Dag 3: Gamleby
Dag 4: Västervik
Dag 5: Oskarshamn
Dag 6: Kalmar
Dag 7: Karlskrona
Dag 8: Sölvesborg
Dag 9: Kivik
Dag 10: Ystad
Dag 11: Trelleborg
Dag 12: Röbel
Dag 13: Berlin
Dag 14: Lübben
Dag 15: Bautzen
Dag 16: Dubá
Dag 17: Prague
Dag 18: Hradistko
Dag 19: Písek
Dag 20: Passau
Dag 21: Linz
Dag 22: Krems
Dag 23: Vienna
Dag 24: Jezov
Dag 25: Rusava
Dag 26: Komorní Lhotka
Dag 27: Krákow
Mål: Budapest



© Karl Andersson 2003


Fredag 16 augusti
Kraków – Budapest
Med tåg!

2709 km

Just medan jag satt och ritade in min väg på kartan från Kraków till Budapest, över Tatrabergen i Slovakien, nåddes jag via sms från oroliga föräldrar och vänner av nyheten att Centraleuropa drabbats av fruktansvärda översvämningar. Det avgjorde saken: Jag bokade en tågbiljett.

Att ta cykeln på tåget var dock inte någon särskilt angenäm upplevelse. Första budet var att ”det går inte”. Till slut fick jag säga ifrån mig min betalda liggplats och chansa på en därmed oreserverad sittplats i en kupé utanför vilken min cykel blockerade hela tågkorridoren. Efter många svordomar (från förbipasserade personer) insåg jag att jag kunde vinkla styret, vilket jag gjorde. Jag band också fast cykelhelvetet, ja det var så det kändes, vid ett handtag på väggen.

Kupén avfolkades till slut såpass att jag kunde lägga mig längs ena sittraden och försöka sova. Med betoning på försöka, för det verkade som att någon anställt en hel stab av tjänstemän vars enda uppgift var att hålla mig vaken. Tulltjänstemän och gränspoliser avlöstes av konduktörer, som för varje nytt land (det var två, kändes som tio) skulle ha en ny liten biljett för min cykel. Och jag som, nästan av ren djävulskap mot mig själv, låtit bli att växla mina zloty till någon i Slovakien eller Ungern gångbar valuta.

Priser för att ha cykeln på tåget:

Polen: 50 kronor
Slovakien: 5 kronor
Ungern: 45 kronor

”Tjeckoslovakien” är fantastiskt.

Väl i Budapest var jag dum nog att vänta på att vandrarhemmets kostnadsfria minibuss i 45 minuter. Vandrarhemmets små ungdomar som tog hand om alla backpackers försäkrade mig gång på gång att det nu bara var några minuter kvar tills det var min tur, men det visade sig till slut att det tänkte ta mig sist eftersom jag hade cykeln med mig.

Så jag gav mig ut på gatorna i stället. Med näsan full av de för mig så välbekanta storstadsavgaserna kryssade jag min väg längs huvudgatorna. Tio minuter senare checkade jag in på vandrarhemmet (efter alla som slussats dit med minibussen), som ligger i ett höghus som fungerar som studentbostäder under terminerna. Det ligger vid Petöfibron, dvs ganska centralt.

Jag lämnade packningen och cykeln på rummet och gick ut på stan med ett enda mål: Ett hett bad i någon av Budapests alla varma källor. Det blev Kiraly, ett turkiskt bad från 1500-talet. Där duschade jag av mig svetten från den oroliga tågnatten innan jag lät det varma vattnet omsluta mig och den fräna svaveldoften bedöva mina sinnen. En helkroppsmassage fick avsluta behandlingen och markera början på min vistelse i Budapest: Jag var nu en hel människa.

Här slutar det. En omtumlande och inte alltid särskilt angenäm men ändå värdefull cykelsemester genom ett regnigt Europa är till ända. Mitt flyg hem går om nio dagar och jag ska nog finna på saker att göra i en metropol som Budapest under den tiden – inte minst som jag aldrig har varit i staden tidigare.

***

Uppdatering 17 juli 2003: Efter att jag tagit min examen från språkkonsultlinjen vid Stockholms universitet i januari 2003 flyttade jag till Budapest. Jag kunde dock inte hitta något lämpligt sätt att försörja mig, så nu har jag just flyttat till Berlin. Vi får se hur länge jag blir kvar här.

***

Uppdatering 24 mars 2004: Jag tillbringade en underbar sommar i Berlin och flyttade sedan tillbaka till Stockholm, där jag tog jobb som layoutare på en IT-tidning. Där har jag jobbat i ett halvår nu, och jag måste säga att det är trevligt att ha en fast inkomst, något som jag i princip aldrig varit bortskämd med (jag har alltid antingen pluggat eller frilansat).

Det har inte blivit mycket cykling på sistone eftersom jag flyttat runt i Europa så mycket. Men när jag förra helgen skulle hämta cykeln ur cykelförrådet, där den vilat under vintern, upptäckte jag att den var stulen. Jag blev rätt ledsen, men den hade kanske ändå gjort sitt - till exempel hade jag varit tvungen att byta kedja och klingor innan jag började använda den den här våren eftersom de var totalt nerslitna, där fick den jävla tjuven. Tyvärr fick han/hon SPD-pedaler värda 600 kronor och en gelsadel från Selle värd 1050 kronor också.

Nu har jag i alla fall anledning att köpa ny cykel. När jag gör så tänker jag också uppdatera den här sajten rejält. Om du skrivit in din e-postadress här intill så får du ett mejl när något händer.

Ungerns huvudstad Budapest är berömt för sina varma källor. Under mina nio dagar i staden provade jag flera av dem, bland annat Szécheny på bilden, som är Europas största badkomplex.
 
Jag hade valt att flyga med Austrian Airlines (och deras samarbetspartner Tyrolean Air) för att jag hade hört att de gör det enkelt för en att resa med cykel, eftersom de vill locka cykelturister till Österrike. Personalen vid Austrian Airlines-disken på Budapests flygplats var dock inte det minsta hjälpsam. De sa: ”Cykeln måste packas in i plast, men vi kan inte hjälpa dig med det.” Det kunde dock den trevliga personalen vid British Airways-disken. De försåg mig med stora plastpåsar, sax och tejp.
 
25 augusti 2003: Min mamma och pappa mötte mig på Arlanda. Jag blev jätteglad eftersom jag trodde att ingen skulle vänta på mig där. Dessutom var det skönt att slippa montera ihop cykeln, pumpa däcken och cykla in till stan – nu tog vi cykeln i pappas bil i stället.
 
Mer än så här blir det inte för denna gång! Men du som fyller i din e-postadress här nedan kommer att få ett mejl så fort jag uppdaterar sajten med någon ny cykelsemester.

Powered by groups.yahoo.com